Juridiska Föreningen | Juridiska Institutionen
95
archive,category,category-juridiska-institutionen,category-95,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-2.6,wpb-js-composer js-comp-ver-4.9.2,vc_responsive

Ett öppet brev från JF:s Inspector

Öppet brev från JF:s Inspector
I anledning av några händelser under höstterminen har en del studenter och en del personal fått lägga mycket tid på att hantera några konkreta ärenden som inte var förutsedda när terminen startade. Ärendena handlar om att lärare använt ord och formuleringar som studenter upplevt som misshagliga. Det går att säga mycket om dessa ärenden och mycket har redan sagts. Som JF:s Inspector har jag dock uppmärksammat något som jag ser anledning att påpeka. Jag använder då Inspectorsrollen i enlighet med § 55 i JF:s stadgar. Den regeln handlar om att underlätta kontakterna mellan studenter och lärare.
Vad jag uppmärksammat är en förekommande föreställning om varför lärare reagerar mot anklagelser av aktuellt slag. Föreställningen går ut på att lärarna i sin tur känner sig förolämpade, eller m a o ett obehag, och att det är detta obehag som lärarna reagerar på. Med denna föreställning kommer problemet att handla om rättigheter och med begreppet rättighet följer begreppet kränkning. Rättigheter som yttrandefrihet och akademisk frihet ställs mot studenters rätt att inte behöva uppleva obehag eller bristfällig arbetsmiljö. Problemet uppfattas därmed som att det finns både studenter och lärare som känner sig kränkta.
Som Inspector vill jag påpeka att detta är ett synsätt som innebär att den viktigaste aspekten tappas bort. Den viktigaste aspekten är kvaliteten i utbildningen. Det är möjligt att det finns någon lärare som, ställd inför anklagelser, upplever obehag av ett eller annat slag. Om tonläget blir hetsigt kan det rent av hända att yttrandefrihet och andra rättigheter som yppas. Vad lärare generellt sett reagerar för är emellertid något mycket mer fundamentalt. De reagerar över risken för att kvaliteten i utbildningen försämras. Reaktionerna från lärarhåll kan bli ganska starka. För att förklara varför det kan bli så behöver jag börja i det mest grundläggande.
Universitetets utbildningsverksamhet går ut på att utbilda. Detta är det överordnade målet för utbildningsverksamheten. Att följa värdegrunder och andra slags regleringar anger vissa av ramarna för verksamheten. Utan målet att utbilda har vi dock ingen anledning att göra något alls.
För att utbilda behöver lärarna ta upp det kunskapsstoff som utbildningen handlar om. Detta stoff är per definition sådant som är nytt för studenterna. Om de redan hade kunskapen skulle de nämligen inte ha behövt utbilda sig. Lärarna skall hjälpa studenterna att hantera kunskapsstoffet. Därigenom skall de utveckla sina kunskaper och färdigheter.
För att lärarna skall kunna hjälpa studenterna att utveckla sig och för att kunna ta upp allt nytt stoff behöver lärarna ha förtroende för studenterna i olika avseenden. Lärarna behöver ha förtroende för att studenterna förstår vad som sägs så att de kan gå vidare i det tema som de framställer. Har lärarna inte det förtroendet kommer lärarna att lägga utbildningsinsatserna på en lägre nivå.
Lärarna behöver också ha förtroende för att studenterna verkligen vill lära sig och inte deltar i utbildningsinsatser av delvis andra skäl. Om lärarna upplever att deras utsagor granskas utifrån en annan ambition än att lära, kommer de också att lägga sina utbildningsinsatser på en lägre nivå.
För att konkretisera vill jag peka på vad som kan hända i ett specifikt fall. Låt säga att en lärare har föreläst om rättsfallet NJA 2001 s 155. Det handlar om köpet av en polsktillverkad segelbåt för vilken marknadspriset var lägre än för motsvarande svensktillverkade segelbåt. Läraren blir i efterhand anklagad för att hans eller hennes utsagor är en del i ett mönster och ett strukturellt problem. Mönstret sägs vara att läraren och lärarens kollegor är fördomsfulla och ägnar sig åt stereotyper. Vad händer då?
– Jo, lärarens förtroende för sina studenter börjar vackla. Efter att läraren rannsakat sig själv om hur hon eller han uttryckte sig kring båtfallet, kommer läraren att tänka att studenterna tydligen missförstått, totalt.
Är det bara en enskild en student som framfört anklagelsen kan de flesta lärare sannolikt släppa saken och fortsätta med sina ansträngningar på kursen. Om det är flera studenter som framför anklagelsen kommer läraren dock inte att reagera så. Framförs anklagelsen också av studentrepresentanter i officiella kanaler kommer läraren kanske rent av att tappa förtroendet för studenternas förmåga generellt. Detsamma kan tyvärr också bli effekten om anklagelsen högljutt framförs vid sidan av de officiella kanalerna, för att någon eller några studenter anser att deras representanter inte tillräckligt driver just deras fråga och bryr sig för mycket om andra kollektiva intressen.
När en lärare möts av officiella eller högljudda anklagelser börjar läraren fundera över flera saker, men en central aspekt är funderingarna över vilken nivå som hon eller han skall anlägga i utbildningen. I ett så tydligt fall som den polska båten börjar läraren antagligen också bli desillusionerad och kanske ifrågasätta sitt yrkesval. Viljan att utbilda försvinner. Reaktionerna kan m a o bli starka.
Det finns också andra möjliga effekter. En särskilt relevant sådan blir aktuell när en anklagelse som den nämnda läggs till grund för det hävdade ”mönstret” och det ”strukturella problemet”. Det leder till att andra anklagelser som läggs till grund för sådana föreställningar minskar i betydelse. Det blir rent av så att hela påståendet om ett ”mönster” eller ett ”strukturellt problem” börjar blekna. Därtill minskar trovärdigheten i eventuella övriga anklagelser som framförs.
Även om anklagelserna bleknar blir effekten för utbildningen emellertid mer bestående. Efter sådana anklagelser kommer nämligen få lärare kommer att vilja komma ens i närheten av att behöva lägga tid på anklagelser. Få lärare kommer att ta upp teman som kan missförstås när risken är att bli uthängd som en misshaglig person (rasistisk, sexistisk eller vad det nu kan vara). Även de mest hårdhudade och erfarna lärarna kommer att vilja undvika risken för att studenterna ägnar tid åt annat än de materiella ämnen som deras kurs handlar om. Hela utbildningen kommer därför medvetet och omedvetet att hamna på en lägre nivå än vad det finns potential för. Det moment av utmaning som behövs för att utvecklas på akademisk nivå kommer inte att försvinna, men tryckas tillbaka, åtminstone tills förtroendet är återupprättat. Exempelvis kan en effekt bli att undervisnings- och examinationsuppgifter formuleras på ett vis som omöjliggör att en efterfrågad och behövlig normkritik kan odlas. Lärare väljer att ha neutrala beskrivningar med A och B som subjekt i en klinisk miljö. Därmed sänks kvalitén på momentet värderande bedömning i tillämpningen. Detta eftersom studenternas tolkning av verklighetsbeskrivningen i frågans förutsättningar inte behöver ställas mot de egna föreställningar om verkligheten som var och en bär med sig. Att kunna reflektera över hur fakta tolkas givet olika kontexter är ett viktigt moment i en juristutbildning.
Vad jag nu påpekat är så viktigt att jag funnit anledning att skriva denna text. När jag förstått att lärares reaktioner på anklagelser tydligen missförstås och att lärares utsagor lyfts till abstrakta nivåer ser jag anledning att försöka göra något med stöd i § 55. Jag vet att jag agerar i en kontext där föreställningarna om mönster och strukturella problem sveper omkring med mer eller mindre rätt. När dessa föreställningar på högst reella sätt ställer till motsättningar är det dock viktigt att studenter, och lärare, inte tappar bort att kvaliteten i utbildningen är det överordnade målet. För verksamheten, för studentkollektivet och för personalen, är det nämligen helt avgörande att inte tappa bort att det är utveckling av människor och deras kunskap som vi sysslar med.
Jag vill understryka att jag vet att jag agerar i en kontext där det finns anledning att tala om mönster och strukturella problem. Somliga talar om att delar av världen nu, just denna höst, får vara med om ett uppror som skall leda till en lika viktig förändring som införandet av kvinnlig rösträtt. De syftar då på förändringar i anledning av de övergrepp mot kvinnor som nu lyfts fram i olika media. På den nivån talas det mycket om mönster och strukturella problem. I den mån någon vill påvisa en koppling mellan den nivån och den konkreta nivån av utsagor som lärare på juristprogrammet gör, finns det av ovan nämnda skäl anledning att tänka igenom innehåll, form och graden av substans. Svårighetsgraden i en sådan analys är nämligen betydande. Så länge vi håller oss till den konkreta nivån är det däremot inte svårt att hantera dessa frågor.
Höstens diskussioner har visat att lärare har anledning att försöka förebygga missförstånd kring vad de kommunicerar. Detta bör de göra genom att peka ut sina intentioner med val av utsagor och exempel. När de vet att dessa kan föranleda tolkningssvårigheter, eller rent av är avsedda att väcka reaktioner, finns det liten anledning att ta risken för missförstånd. Lärarna bör göra detta inte bara för att det finns ett intresse för frågorna, utan också för att det helt enkelt tillför kvalitet till tolkningsfärdigheterna och bildningsmomentet i utbildningen. Alla lärare behöver emellertid hjälp med detta. Som lärare är det omöjligt att förutse allt som kan väcka reaktioner hos den mest reaktionsbenägna av alla som lyssnar eller läser. Därför behöver lärare ibland hjälp med att uppmärksamma vad som väckt reaktioner.
Av olika skäl kan det emellanåt det vara besvärligt att ge läraren den hjälpen. Om studenter tar upp att de noterat ”en tolkningsfråga” i en text eller en utsaga så behöver det inte bli så märkvärdigt. De alternativa förfaranden som går ut på att göra utsagor märkvärdigare än de är kan ibland säkert framstå som bättre. Alternativen riskerar dock som nämnts att leda till försämrad kvalitet i utbildningen, d v s till motsatsen vad vi alla vill åstadkomma.
/Claes Martinson
Juridiska föreningens Inspector
Ps: Mitt mandat som Inspector går ut inom kort, men jag kommer förstås att följa JF även fortsatt. Jag önskar JF och den nya Inspectorn ett gott och aktivt samarbete!